Tvättstuga och tovigt hår, är det novembers infiltrering eller varför står man och skriker när man i ren panik handdiskar efter någon annan?
Måsten, stress och negativ energi fyller hjärnkontoret, ändå skrattar man högt i skolkorridorerna och mår sådär gulli-gullbra när en del faktorer bara helt enkelt lyckas, och inte rubbas.

Man tänker på alla andra, blundar för sig själv. Det som man inte ser, det finns inte. Har jag trott ganska länge nu, men nej, i praktiken funkar det inte. Poesin går som en lista i huvudet, men när handen fattar fjädern kommer ingenting. Tänker bara på ditt sätt att kyssa mig, ler stort.

Allting fyller huvudet i novembersol och den första frosten, det första glaset med julmust innan han sätter flaskan mot läpparna och sväljer alltet. Hej, Greveholm!
och snart är det december. Advent, ljus, julbelysning, halsdukar och vantar, vinterjacka, kängor och röda kinder, chokladkalendrar, julkalendern, god mat, snö, snögubbar, åksjuka och ingen vinterkräks-jul. Inga kedjor eller panik, jag är faktiskt fri.
    

Jag har dragit slutsatsen att jag tänker alldeles för mycket, Jag AB fylls av tunga saker och det blir lite svårt att andas, men det finns en person med i bilden som tar ner mig på jorden, får mig att skingra verklighet och fantasi. Han får mig tillochmed att vakna upp ur den där sfären som får pulsen att stanna. Han får mitt hjärta att slå extra hårt. Jag älskar, det spelar ingen roll var, i tvättstugan, skogen, matsalen eller lägenheten, jag älskar känslan av att älska dig.

  vi körde av motorvägen och lämnade stigen för att tillbringa helgen tillsammans. 

Det är svårt att hitta tid i allt höstvimmel och vardagsstress, skolpanik och kärleksrus.

Förutom att ta kort, titta film, prata, sova, dricka te, äta kakor och lyssna på väldigt bra musik, valde vi att starta en blogg ihop. Här tänkte vi dela med oss utav kreativa verk, tankar och idéer och framförallt - leka  med ordet fördomar. Nej, vi är inte tillsammans, inte på ett sådant plan och på denna blogg kanske ni även kan förstå hur vi hör ihop. Vi är två stycken tjejer som vuxit upp tillsammans, har en himla massa år på nacken och delar allting ifrån himmel och jord. Minnen eller nostalgi är vanligt förekommande ord när det gäller oss, som gått igenom nästan allting tillsammans. 

Om oss

Anna

är en musikalisk och kreativ lyriker, filosof och förebild som studerar musik, andra året, på gymnasiet i Varberg. Hon sjunger i bandet Flash of Remains, skriver bandets lyriks och ägnar stor del utav sin fritid åt sin passionerade och stora kärlek: Musik. Anna är också aktiv inom politiken och hoppas kunna förändra samhällets olika ideal och normer, politiska felsteg och åsikter till det bättre med hennes framtida verk. Hon är en jordnära livsnjutare som gärna festar ihop med skönt folk och tillbringar mycket tid med människor som inspirerar och sprider glädje. Underbara egenskaper för denna kvinna är hennes stolthet, hur hon får den människa hon hänger sig åt att känna sig oerhört speciell, hon är ärlig och rak med vad hon tycker och ger sig aldrig i en diskussion. Med en fantastisk röst får hon hela världen att vända på huvudet och vakna till liv. 

Mimmi

hon kan se ut att vara en svennebanan med sitt blonda hår som sprider sig över ryggen, men hon är så långt ifrån svensk man kan bli. Glöm köttbullarna och den trygga potatismosen i en värld av trygg tristess. Mimmi är en spontan, impulsiv och spirituell kvinna som älskar olikt någon annan. Hennes tro till jesus är oherhört stark, samtidigt så är stjärntecken något som präglar hennes vardag och är ett utav hennes största believe's. Hon studerar design, andra året, i falkenberg. En skräddarsydd linje utifrån hennes osläckliga törst efter kreativtet. Mimmi sprudlar av idéer och projekt och hennes skaparglädje smittar alltid av sig. Mimmi är en konstnär, poet, filosof, vägledare, designer, skogsmulle, fotograf och en valkyria med allt som hör till. Hennes idéer är alltid udda med en stor portion eftertanke vilket placerar henne tydligt på kartan.