Jag i timglas, jag i trummor som aldrig tystnar

höfter som dansar likt eldar i ett annat land

men jag är här och nu

Jag har kommit på att den där stigen

är rätt trasslig, trasig, tom

Glöd sprätter på ryggen om nätterna

Händer som rör men aldrig når fram

Det handlar om livet

att se vad man har, innan man har förlorat det

att vara tacksam, öppen, förlåtande

Vad är mänsklighet?

Beskriv kärlek med ett ord, stod det i tidningen

jag läste människornas svar

suckade tungt och tänkte

att ingen korp flyger utan vingar

och ingen duva ger frihet

utan Hopp.

 

Tyngdlösa ord som skär litetgranna i allt som rör sig i denna area

Lite panik och skrik som i en gott och blandat påse

Du duger som du är

säger normen

Vem hittade på den?

Ska vi säga Grekland, alla säger Grekland.

Jag snubblar, trillar hit än dit, hans händer lyfter mig

ibland lite för högt

dock slår jag aldrig huvudet i taket

för det finns inget tak.

Världens tak har i fallit in

Stjärnorna är något som vi ser som vackert

kanske är det ett hot?

Du ska vara optimistisk, glad

vara rättvis och ärlig

glöm inte bort att ge fåglarna mat i parken

men det är översvämning, säger jag

Du ser på mig, jag kan se dåtidens tavla i ögonen

och jag vänder mig om innan jag faller.

 

Fokus

blev ett välbekant ord

jag lånar ut mig själv

till allmänheten

Den där känslan av otrygg visshet

att lägga sitt liv i en annans människas händer

har aldrig hänt

och kommer aldrig att hända

sade jag för några månader sedan.

Nu sitter man här naken i själen och läppar frusna som frost

med vetskapen om att kärlek är ingen rost

Och du är ute på havet

Du gillar det

du vill nästan drunkna

som en underbar resa

du aldrig vill ska ta slut,

du är rädd.

Jag skulle kunna ställa mig på torget

skrika ut att allting är till salu

alla bilar

och alla barn

Kalas! skriker vi och firar väl på gatan med en hejdundrans fest

nej, just det, svensk kultur

och inramningar utav grupper.

Lastbilsschaufförer, fjortisar och militärtrupper.

 

springer naken nerför trapporna i lägenhetsfasaden

nu spricker molnen

skorna är sönder och slitna

december är utav regn

jag packar mina väskor

dricker min saft, som han köpte till mig.

Jag undrar om vänskap är plast

om kärlek är en dygd, en last?

Men sex är väl fint, vad bra

kanske fel sätt att hoppas

när det var du och inte jag

Jag sökte bara en fristad, en grund

fick smuts i huvudet och grus i min mun.

Det är kallt på golvet,

luktar som ur en gammal, oren spis

det ska bli skönt att dra,

sånt är livet och

tack ska du ha.

Lyfter från marken, min själ min runda kropp

flyger till höjden, melodier i mitt blodomlopp

pianotangenter och fioler

som om det är vår och kall höst på samma gång

det splitter inombords

att höra din röst, ger elektriska stötar som far genom kroppen.

Att se dig, röra dig, finnas nära

"Vad jag vill? Vara nära. som underkläder."

går en utav mina favoritdikter,

jag förstår varenda ord.

Av att älska något, att älska någon

älskar dig mer.

Jag vet inte om man kan förklara känslan kärlek

förtröstan till en annan person

hög rusig lycka

och en givmild matthet

på samma gång

Jag vill berätta för hela världen att du är min

Jag älskar dig.

    

Bortglömd står flaskor sparade i en hylla på en ås

i det rummet stod jag en gång, åt tuggummi för full rulle

och hade 17 katter hemma i barndomshemmet

jag målade en tavla för att visa hur jag kände

det var ett underjordiskt rum, mörkt och grått och kalt

men med ett försök till inredning

ett stort hål fanns i taket

där kunde man se himmeln i blått och vitt

frihet, sa jag till mamma, ett fint ord det där.

Jag stod i mitten utav detta rum, höll mig borta ifrån väggarna som luktade mögel

inte myrra, inte guld, inte pengar och inga ord

Ritade eld på hon som stod där

för att visa ilska,

rummet,

utanförskap och

himmelen

målet och friheten.

Stampade igenom mittengången för att visa upp den

stolt som jag var

min första tavla i olja.

Hon tittade på den, ifrågasatte elden och surt

gick hon sin väg.

 

Om jag kunde gråta när jag behövde

hade jag inte hört någon symfoni när jag ser regnet på utsidan,

hade inte velat slå in en dörr eller två

hade inte velat springa ut i mörkret, skogen och natten

för att fråga herren

varför jag inte duger som jag är?

Det är livet, skulle han kanske säga

det är att våga vara

våga möta

och att våga inse.

Bullshit, hade jag kanske tänkt.

Lagt på luren och traskat hem,

i hopp om att någon skulle förstå.

Ordet. Hopp.

pOESI: MiMMI

  

som en levande maskin; andas, äter, sover, gör allt enligt ett schema som hänger på väggen. Man är en slav för sitt eget liv, en jävla slav. Målen jag satt upp har gjort mig motiverad, ja, men inte tillräckligt för att fylla ett helt rum. Begraver mig i fin musik och dagdrömmar, gör ingenting förhastat. Maskinen får skylla sig själv för att den följer reglerna.  Ingen har bett den att agera slav för sina innersta ambitioner, så vad fan klagar den på?

Det nya året närmar sig, det året då vi alla kommer att dö, tydligen.
Så vad har jag åstakommit?
Jag begraver mig ännu längre ner. Ner i marken. Ska fan aldrig komma upp.
Jävla störande vinter/höst.
Ingen sol, ingen värme som omsluter en.. inte ens någon fin glittrande snö.
Det bara blåser, regnar; grått, grått, grått.
Julen känns lika mysig och efterlängtad som en b-film av dolph lundgren.

 

 

Nobelfest i fredags

 

Syskonen uppträdde, god mat, träffa dåtidens folk ifrån en tid som man kanske helst inte tänker på. Det var i alla fall en väldigt trevlig tillställning, fick dessutomdansa vals med min lillebror - det gör man inte varje dag. (särskilt när man inte ens kan dansa!) Synd att det var så j*vla dåligt väder och att man kom två timmar för sent pga nerfallet träd. Men men, jag kom ju dit och fick se dem uppträda iaf, vilket var huvudsaken. Åkte med syster Gul hem och sa höga toner i natten. Ibland kan det behövas, det med.

Nu är det bara några ynka timmar kvar till Afrika showen, jätteskönt efter all stress och nerlagd tid på en kollektion som jag aldrig trodde att jag skulle bli färdig med. Och - jag är nöjd med den. Två modeller hoppade av i sista minuten, så gör man ändå inte... fast det har löst sig. Fick ännu bättre.
Ska blogga och visa en massa bilder ifrån nobel och showen när jag får tid till detta.

Nu sitter man hos Emmapämma , lyssnar på den nya favoritlåten "Dare" med Gorillaz, dricker te och pratar färger. Fint.

Saknar min Mattias, inte setts på en vecka. :(

 

- "Ja hmm det är ju typ vinter snart"

- "Mimmi, det är vinter nu..."

Jag och Anna kom på oss själva under ett telefonsamtal, lite efter är man ibland.

Bilden är ifrån en fattiglapps-fika i gallerian igår, där vi satt lite halvslitna båda två men lika spontana som alltid och lika glädjefullt varje gång vi ses. Kände ett hugg i hjärtat och ringer upp kvinnan och med en oskyldig röst ber jag om en kram. det slutar med att jag sover över. Jag kan inte annat än att älska mitt lejon... och på tal om lejon, vem är egentligen mest lejon i en del sammanhang? Läskigt, sa vi båda två. 

Jag stampar in i december med ena foten lite efter, vet varken ut eller in och låter det mesta bara ha sin gång. La roux spelar melodierna i vinter för mig och Anna i höstsfären som håller sig kvar och som jag inte kan blåneka att jag gillar (a). Fast jag längtar till Lucia, jullovet som är om ca 12 dagar, oaslägret och nyår, - jag stornjöt av att se den första snön imorse när jag och älsklingen skulle åka till Varberg, att jag åt den första risgrynsgröten, fick den första lussebullen utav Victor eller dricka  julmust, öppnar min adventskalender med choklad i varje dag..  Julen är mysig ändå :3

jag och anna måste uppdatera bloggens design så fort snön håller sig kvar på marken och vi hinner ut och tar ett nytt album (; 

Lägger upp lite bilder ifrån min vistelse hos sötaste Frida, bilder ifrån helgens julklapp ifrån världens finaste pojkvän som bjöd med mig till liseberg, bilder ifrån min och Annas fika! Yes, babyface ! ;)

 

     

 

 

     

             

Mimmi

Förtvivlan

Mimmi

 

 

Tillbringat veckan hos världens finis Frida! Det har varit härligt med djupa samtal, promenader vid ätran, god mat, mys på fik med Mattias och kvällar där tiden funnits till allt och ingenting. Har varit skönt, det där med tiden. Skolrus och stress, man hinner inte stanna upp, ändå gör man ingenting. Började idag med svenska c, som jag ska läsa samtidigt som svenska b. Freak (a) ja kanske det :3

Jobbade järnet igår, svårt att hålla ordning på en massa söta ungar som gör ett bus och sen lägger upp ett stort, oskyldigt hundvalpsflin. Men de inspirerar och glädjer, då står man ut (:

Ska bli skönt att ta tåget hem och vila... Ikväll ska jag tvätta, skriva poesi så att fingrarna ber mig att sluta, gå på gudstjänst och besöka banken. Skall också bränna lite papper och spy i en ränna.

Helgen ska tillbringas med Mattias, vi ska till jul på liseberg ♥ Första gången jag är där under jul faktiskt, och jag har hört mycket om de beryktade ljusen! Kommer att bli jättekul, bara timmar kvar.

Bilder ifrån veckan kommer !

December sa hej.

Mimmi 

Oslagbara, grymma onsdag.
I matsalen serveras fisk och i skolan serveras inställda lektioner och dramatik.
Par som håller handen på den kalla skolbänken, väntandes på något som aldrig kommer.
mode i korridoren, då man ängsligt spanar in alla andra och glömmer bort sig själv.
Jag gömmer mig i smink och i fina kläder, ändå känner jag mig som en urvriden trasa och man kan se hur trött jag är och hur sliten jag har blivit. Ansikten, okända främlingar, men någonstans i mängden känner jag ändå igen honom. Han utan namn. För jag har ingen aning om vem han är eller vad han gör, vad han tycker om eller hur det låter när han pratar. Men hur ska man veta vem man är i denna grymma onsdag, med en kall atmosfär? Jag längtar efter ett hem, efter värme, men jag kan inte förmå mig att finna det här. Är det något fel på denna arbetsplats? Är det något fel på mig? Varför trivs jag inte?!
Poesi rullar i hjärnan denna oslagbara, grymma onsdag.
Trots kreativiteten så blir ingenting bra, vad tjänar det egentligen till en onsdag som denna?
Det är bara ord, oslagbara, grymma ord.

Anna